Beslutsångest?
Vackert vinterväder med snö upp till knäna, minusgrader och strålande sol. Äsch, nu är det dags för vår! Plusgrader, regn, slask och översvämmade gator. Eller vänta, det ska nog vara vinter ett tag till, så på med lite mera snö. Oj, vad slaskigt det blev. Bäst att låta slasket få frysa och ösa på med några nya centimeter med snö, och lite blåst på det med så det riktigt piskar i ansiktet. Undra vad vi får för väder imorgon?
Igår eftermiddag bestämde jag mig för att jag och hundarna skulle trotsa det slaskiga och halkiga vädret, och åkte ut till Tinnerö. Vi kom fram till parkeringen ungefär 30 sekunder för sent för att kunna gå den svängen jag hade tänkt mig. Precis när jag skulle ta ut hundarna ur bilen så var det två andra hundägare som gick in på samma väg som jag planerat att gå. Jag chansade istället på att traktorvägen lite längre bort skulle vara upptrampad. Det såg väl inte riktigt ut som jag hade hoppats, men jag klättrade över snövallen, kopplade loss hundarna och så började vår promenad.
Sedan det senaste snöfallet såg det bara ut att ha gått en människa med hund före mig på stigen som fanns där under någonstans. Så länge jag och hundarna gick i skogen var stigen helt okej att gå på. Det var väl nån gång i bland som jag trampade rakt genom snön. Annars var det ganska bra packat. Lite längre fram sen, där jag hade velat gå in ännu mer i skogen, fick vi gå längs ett stort gärde. När vi gått halvvägs längs gärdeskanten började jag ångra mitt dumma vägval. Jag trampade igenom snön vartannat steg ungefär, och även hundarna hade det tungt. Emellanåt började jag se svarta prickar framför ögonen också. Jobbigt! Både jag och hundarna drog en stor lättnadens suck när vi äntligen kom upp på den plogade vägen!
Den raka vägen från bilen till platsen där vi kom upp på vägen tar nog inte mer än 10 minuter att gå, och nu hade vi pulsat snö i 45 minuter. Funderade nästan på att gå raka vägen tillbaka till bilen då, men vi fortsatte runt den svängen som vi hade tänkt gå från början. Resten av vägen var som isglass, och mina plattfötter gled omkring åt alla möjliga håll vid varje steg. Kan lova att gårdagens promenad kändes av i benen imorse när jag vaknade, framför allt i vaderna.
