Grisbiten, igen
Min, s.k feta(!), gris på språng i parken. I mina ögon är hon alldeles lagom.
I söndags när jag och Lhine var och tränade så hade vi en lång lekpaus, och hade sönder ytterligare en leksak. Innan vi stod där med varsin del så fick jag en flygande Lhine i armen. Samtidigt som hon kampar bättre och bättre så blir det svårare och svårare att ta leksaken ifrån henne. Jag skulle ju kunna be henne att släppa den, men varför ska man göra det lätt för sig? Lhine har iallafall kommit på att jag brukar passa på att försöka sno åt mig leksaken när hon tuggar och gör omtag. Efter att ha stått passiv en stund så slappande Lhine av en stund, och jag kunde rycka åt mig leksaken, men Lhine var snabb och ville ha tillbaka den – och tog min arm. Aj.
Idag har vi varit ute i parken och lekt, och börjat slita sönder hundarnas fina krokodil som de fick i somras. Även idag fick jag ett bett, runt handleden.
