Thyra är nu någonstans kring dräktighetsdygn 35–39 och hon kan inte längre försöka dölja sin dräktighet. Tuttarna har blivit stora och det ser ut som om hon har en basketboll gömd innanför revbenen. Det är dryga 4 veckor kvar till valpning, men med tanke på att förra kullen föddes på dygn 60 så kanske det bara är 3 veckor kvar. Spännande!
Nu på morgonen har jag och Lhine varit och tävlat lydnad på hemmaklubben. Vi var där i god tid så att Lhine skulle få samla ihop sig, och hon kändes väldigt samlad. Innan samlingen hjälpte Thina oss med ett par vittringsapporteringar, och Lhine var hemskt het. Det kändes som att Lhine skulle kunna gå som på träning, och alltså köra på för fullt och eventuellt tjuva lite på tävlingsledarens kommandon.
Det började bra med 10 och 8.5 på gruppmomenten. Hon hade legat och vridit lite på sig under platsliggningen. Vi hade startnummer 1, och på väg in på planen fick Lhine gå fot fram till startpunkten. Hon var lite studsig, och det kändes bra. Sen när jag kopplat loss och det var dags att påbörja fria följet, så dog Lhine helt. Visst, hon hängde med, men hon gick långt ut. Vid halterna hamnade hon snett framför mig. Fula 6.5 poäng blev det.
Vid dumrutan har jag börjat få använda väldigt tysta kommandon, annars far Lhine i backen vid sättandet. Idag så hade hon backat nåt steg vid sättandet, och stod som förstenad. På inkallningen låg hon kvar på första kommandot, och hade något tveksamt tempo. Rutan blev en 0:a. Hon sprang åt rätt håll, men förbi rutan och stannade ungefär 30 meter bakom. Hon hamnade i rutan till sist, men sen var inkallningen i trav. Här bestämde jag mig för att vi skulle bryta efter dirigeringsapporteringen, men det momentet gick också åt skogen. Hon stannade före cirkeln och sprang åt fel håll innan jag stoppade henne och dirigerade om. Vi tog metallapporteringen som sista moment, och då blev det minsann en 10:a!
Eftersom att det här var vår första elittävling så vet jag inte varför det blev som det blev. Hon har ju gått bra i de tidigare klasserna. Jag känner mig inte speciellt ledsen över hur det gick idag, men självklart är jag lite besviken. Vi är anmälda till en tävling nästa helg också, och jag tror att vi kommer starta då – just för att se om det blir likadant igen, eller om det bara var en dålig dag. Jag hoppas att det bara var en dålig dag, annars kommer jag förmodligen bryta ihop.
På våra starter i klass I-III har Lhine varit jättehärlig inne på planen, och efter sista momenten har jag känt att jag vill in och köra igen för att det var så himla kul. Inför dom starterna har vi tränat på samma sätt som nu, men ändå känns det som att avsaknaden av träningskamrater kan ha påverkat hur det gick idag. Vi tränar inte själva för att vi vill det, utan vi inte har mycket annat val. (Frågor kring det svarar jag endast på via mail). Jag skulle vilja ha det så som vi har haft det med apporteringsträningen ett tag nu. Att man är några som träffas 1-2 gånger i veckan, och när man tränar så har man en som går nära och kommenderar och att de andra tittar och kritiserar.
Om det är någon som känner likadant som mig, och vill träna i en mindre grupp där man går in lite mer på djupet i träningen och hjälper varandra – skicka ett mail till sandra@tomik.se, så kanske det går att dra ihop något.
För två veckor sen gjorde jag och Lhine officiell jaktprovsdebut. Det provet gick åt skogen innan det ens börjat, då en hund gjorde ett utfall i en bil. Jag blev skrämd och Lhine tyckte det var väldigt obehagligt. Situationen påminde mycket om den otäcka grejen som hände för lite mer än 2 år sedan, när Lhine blev påflugen och biten på en lydnadstävling. Bilen stod nere vid provplatsen, och precis som på lydnadstävlingen så stod det en massa folk runt oss när det hände. Lhine fick inte mycket gjort innan domaren bröt oss, och efter provet insåg jag att vi borde tackat för oss innan vi ens börjat. Det går inte genomföra ett jaktprov när man själv är skakig och har gråten i halsen och hunden är misstänksam mot allt runtomkring.
Idag var det dags för ett nytt jaktprov, och vi kan väl säga att det blev en revansch! Dagens prov var inte särskilt krångligt eller svårt, men däremot så var det rätt tung terräng. Allt landarbete låg i kraftig uppförslutning.
Jag och Lhine startade som nummer två, efter mamma och Ingrid. Det började med transport ner för en brant backe, ner mot vattnet. Vända från vattnet började det med en enkelmarkering, på korp. Lhine har aldrig apporterat korp innan, men hon markerade fint och plockade in den snabbt. Sedan fortsatte vi framåt längs med vattnet. Kring vassen och lite upp för branten var det ett närsök där det fanns två änder, varav en skulle in. Skickade ut Lhine ganska kort och blåste söksignal med jämna mellanrum. Hon letade på fint och hittade den ena anden ganska snabbt.
Näst på tur stod två enkla vattenmarkeringar. Lhine satt stadigt, markerade fint och kastade sig ut mot vattnet… men sen tog det stopp! Helvetets jävla skit. Min vattengalna hund vände, kom upp och sprang åt vänster längs med strandkanten. Jag följde med henne bort dit där hon ville gå ut, samlade ihop oss och skickade henne sen på anden som gled iväg bland vågorna. Det blåste ordentligt! Lhine tog sig ut och jag fick anden fint i handen. Hon markerade fint på nummer två också, men nu drog hon iväg åt vänster direkt. Jag var väl inte helt nöjd med att hon valde annan väg än rakt ut, men domaren sa inget så jag stoppade henne inte.
Till sist var det då dags för söket, och vi fick gå upp för backen mot startpunkten. Söket hade ordentlig bredd och djup, och började nere vid vattnet åt höger och sträckte sig en bra bit uppåt åt vänster – i kraftig lutning. Hundarna fick även ta sig över ett dike för att komma ut på söket. Söket gick jättebra, och det var full galopp både ut och in. Domaren hade inte sagt hur många vilt som låg ute, så efter 5 vilt frågade jag om det fanns mer – och fick till svar att jag kunde skicka henne igen. När Lhine kommit in med nummer 6, en korp, ställde jag samma fråga igen – och fick till svar att jag kunde skicka henne igen om jag ville. Då var Lhine trött orkade inte riktigt ta sig ut. Hon hamnade istället nere vid vattnet där änderna från vattenmarkeringarna låg kvar. Där sa domaren tack och var nöjd med det han hade fått se.
Vi fick en kort muntlig kritik innan det var dags för passiviteten. Lhine fick jättemycket beröm för sitt sökarbete. Det kändes himla kul att höra, eftersom att jag själv tyckte att det hade gått jättebra. Om Lhine bara skulle klara av att vara tyst under passiviteten så skulle vi få ett bra pris. Passiviteten var lång, ända fram tills att nästa hund skulle påbörja söket, men det var ju inga problem. Lhine låg och satt bredvid mig.
Innan passiviteten kom mamma fram och sa att hon och Ingrid fått en 3:a, och domaren sa att vi skulle slå dom ordentligt om Lhine kunde vara tyst. Det kändes som att han menade ett 1:a pris, men jag ställde ändå in mig på ett 2:a pris. Jag kunde inte hålla mig till prisutdelningen, så när domaren hade fikapaus gick jag ner för att fråga vad jag och Lhine hade fått för pris… och vi hade fått en 1:a! 😀
Samarbetsvilja: Följsam för denna klass.
Sökarbete: Startar söket i bra fart. Håller provtiden ut. Bra bredd och djup, med snabba inlev. av vilt.
Fart: Utmärkt.
Uthållighet: Bra kondition.
Näsa: God.
Dirigerbarhet: Kan dirigeras till anvisat område.
Markeringsförmåga: Land – Uppmärksam, utmärkt med bra apport.
Vatten – Uppmärksam, lite omständigt men klarar sin uppgift.
Skottreaktion: Stabil.
Stadga: Stabila förflyttningar.
Apporteringslust: God.
Apportgrepp: Bra viltbehandling. Bra inlev. och avlämningar.
Simteknik: God.
Vattenarbete: Klarar sin uppgift.
Hundtolerans: OK.
Sammanfattande kritik: En tik som gör ett utmärkt prov som helhet. Gör ett topparbete på sökarbetet, som också ger utdelning i prislistan. Trevligt förd!
Vet inte om någon har märkt något, men jag och hundarna har iallafall varit borta ett par dagar. I lördags åkte vi alla tre till Linköping, där jag och Lhine var med på GRK:s samträning. Lhine skötte sig jättebra, och blev helt slut i huvudet. Efter träningen fick Thyra och Lhine hoppa in hos Ingrid i mammas bil, medan jag blev kvar i Linköping för att festa. Kändes lite halvt livsfarligt med tanke på min stukade fot som fortfarande saknar den yttre fotknölen (eller vad det kan heta), men den överlevde!
I söndags följde jag med Carro till ett av hennes jobb och fick hjälpa till att göra fruktkorgar. Som tack för hjälpen bjöd hon på pizza, och sen var det dags för mig att åka ut till mamma och pappa. Där möttes jag av två galet glada hundar!
Anledningen till att vi har varit frånvarande ett par dagar är att jag skulle få nytt golv i måndags, och vid 9.30 kom mamma upp och väckte mig och sa att jag hade telefon. Då var det en av golvläggarna som undrade om jag inte varit och valt vilket golv jag ville ha. Det gjorde jag i förra veckan, och jag hörde någon suckande kommentar om Hyresbostäder i andra änden av luren. Himla tur att de fick tag på mig, för jag har inte någon täckning på mobilen ute hos mamma och pappa. Frågade såklart hur de fått tag på deras nummer, men min kusins sambo Erik jobbade tydligen på det företaget som skulle lägga mitt golv… Ibland är världen bra liten.
På eftermiddagen ringde de igen, och var väl inte helt nöjda. Det hade behövt ta bort flera lager med golv och fick inte byta lister för Hyresbostäder, så nu blev det ett mellanrum på ungefär 2 centimeter mellan golv och list. De undrade om de skulle lämna det så eller sätta en liten extra list framför den gamla för att få bort mellanrummet, och det fick bli det sistnämna. Behöver jag ens nämna att det ser sjukt ut med tapeter och golv i grått och gamla slitna lister i brunt? De små listerna piffar väl upp det lite grann, och stoppar möblerna från att stå mot väggarna – och det är ju superbra.
Efter att ha tränat apportering med Lhine och gått en 2.5 km-slinga i mörkret med Thyra uppe på Petersburg så var det igår äntligen dags för mig och hundarna att åka hem till Norrköping och vårat nya golv. Började då med att koppla in datorn, bära ner tv:n och madrassen… och längre än så har vi inte kommit än.
Hyresbostäder kommer och lämnar en nyckel om 20 minuter, så jag är uppe före hundarna.
Nyrastade hundar får frukost.
Är uppe i den tomma 3:an som mina möbler och saker ska få bo i medan jag får nytt
golv i nästa vecka. Jag och hundarna får flytta hem till mamma och pappa ett tag.
Lhine har hittat en planka att leka med. (Jag har kollat så den är spikfri).
Thyra och jag är på väg till veterinären.
Sitter framför datorn och ska blogga om veterinärbesöket – Thyra är dräktig!
Diskar och lagar mat. Idag blir det stuvade makaroner och köttbullar.
Den blivande mamman ligger ute på balkongen och myser.
Paus i bärandet och städandet.
Dammsugar mitt asfula golv en sista gång.
Väntar på pappa och tittar på Sveriges fulaste hem.
Nermontering av bokhyllan som varken får plats i hissen eller kan bäras i trapporna.
Pappa har åkt tillbaka till jobbet, och så här ser det ut hemma hos oss nu.
Ute på promenad.
Hundarna delar på en halv kebabpizza med bearnaisesås.
Tittar på Oskyldigt dömd, och somnar… så sen fick hundarna väcka mig för nattrastningen.
Snart ligger hon och myser i valplådan igen.
10.40 idag var det dags för ultraljud, och veterinären hann bara sätta den där ultraljudsgrejen mot Thyras mage så såg vi en valp på skärmen! Det blev bara ett enkelt ultraljud, d.v.s så fick Thyra ligga på sidan och bara bli lite rakad. Då går det inte att räkna valparna, men vi ville mest bara få veta om hon var dräktig eller ej – och det blev ju det positiva beskedet vi ville ha.
Efter att veterinären dragit ultraljudsgrejen lite fram och tillbaka, så kunde han iallafall garantera att det ligger minst 5 valpar i Thyras mage!
Det är väl helt otroligt att hon är med valpar va’? Med tanke på att jag både har tränat med henne, cyklat med henne och låtit henne springa omkring som den tok hon är 😉
Idag är det 3 år sen jag och Thyra flyttade in här i vår lilla lägenhet i Eneby, och igår var det 3 år sen vi debuterade i lydnadsklass elit. Tänk vad tiden går fort ibland. Efter 3 år i lydnadsklass elit så är vi klara för vårat fjärde lydnads-SM. Under dessa år har vi tagit 31 stycken 1:a priser, varav 50% är SM-poäng*.
*Från 290 poäng och uppåt…
Thyra är anmäld till två tävlingar i helgen, men jag kommer att stryka oss från båda två. Jag har funderat på om jag kanske skulle ta och byta hund på lördagens tävling och göra elitdebut med Lhine, men efter morgonens träning har jag bestämt mig för att inte göra det. Träningen gick bra, men jag haltar fortfarande emellanåt och det tror jag kan störa Lhine en hel del.
Träningen idag gick som sagt bra, och planen är att träna en stund i eftermiddag igen. Nu på morgonen började vi med att köra igenom dumrutan. Lhine kastade sig i backen vid sättandet, och startade alldeles för tidigt från både stå, sitt och ligg. Dags att börja träna lite stadga tror jag. Sedan blev det några ställanden under språng marsch. Hoppas det kan få henne att stanna med lite bättre tryck vid inkallningen, istället för att ”bara” stanna.
Provade sen att skicka henne till kon och dirigera henne vidare till rutan, och hon gick ut som om det vore dirigeringsapportering. Kunde dirigera henne rätt med några extra kommandon. Skicken från kon till ruta behöver vi alltså jobba mycket mer på, så hon går rätt direkt. När vi kände oss klara med rutan för idag så blev det dirigeringsapportering från kon, och det blev 100% rätt. Underbart! Efter tre högerskick och två vänsterskick packade vi ihop och åkte hemåt, glada och nöjda.
Stannade till på Djurmagazinet för att väga Thyra, och hon har gått upp i vikt! 25.8 kg stannade vågen på, och det är iallafall 1 kg för mycket. 24-24.5 kg är vad hon brukar, och ska, väga. Det måste ju vara valpar i hennes mage, för fram till igår så har hon fått samma gamla mängd mat. Nu har jag på mammas order ökat på frukosten med 1 dl, och jag kan ju inte påstå att Thyra jublar över det. Hon vill inte ha frukost, och knappt kvällsmat heller. Fast blandar jag ner lite av burkmaten för valpar och dräktiga tikar som vi fått av mamma så går maten ner.
Vet inte om nån har tänkt på det, men om ni tänker efter så har ni inte sett många ståbilder på Thyra. Det finns två enkla anledningar till att det är så. För det första så går det inte att ställa upp Thyra, utan hon måste få ställa sig fritt. Det går inte ens att flytta en tass utan att hon börjar dra ihop sig. För det andra så vissnar ju Thyra i princip så fort hon ser en kamera.
Idag lyckades jag dock, som ni redan sett, att ta ett par uppställda bilder på Thyra. Helt otroligt. Lätt gick det också. Hon fick ställa upp sig framför mig, och sen fick hon stå kvar när jag gick iväg en bit med kameran. För att hon inte bara skulle stå och blänga in i kameran så kastade jag ut en kong i skogen.
Imorse hade jag lite svårt att få på en sko på den stukade foten, men efter sen under dagen har foten bara blivit bättre och bättre. Fick låna en mjuk och skön stödgrej av grannen, så snart är nog foten fit for fight igen!
Planen för dagen var att Lhine skulle få ett ordentligt lydnadspass på bruksa, men det fick ställas in. Det har knappt blivit någon lydnad alls på hela veckan, så det fick bli fjärrdirigering både inne på det hala golvet och ute på balkongen. Snabba sitt från ligg jobbade vi på idag, och bäst resultat blev det när Lhine låg med huvudet i backen. Målet är sättanden där hon kastar sig upp, utan att ta några steg med frambenen. Vi får väl se hur det blir med det.
Lite vittringsapportering blev det också. Slängde ut 10-12 pinnar lite huller och buller på golvet, och sen stod jag framme vid pinnarna och kallade in Lhine. För inte så länge sen blev hon störd av att jag stog nära, men idag var det inga problem. Hon nosade fint igenom pinnarna, och hon fick belöning för att hon tog det lugnt. När hon markerade rätt pinne försökte jag hinna belöna henne innan hon greppade. Det känns som att vi är på väg åt rätt håll med vittringen nu!
