Elitdebut
Nu på morgonen har jag och Lhine varit och tävlat lydnad på hemmaklubben. Vi var där i god tid så att Lhine skulle få samla ihop sig, och hon kändes väldigt samlad. Innan samlingen hjälpte Thina oss med ett par vittringsapporteringar, och Lhine var hemskt het. Det kändes som att Lhine skulle kunna gå som på träning, och alltså köra på för fullt och eventuellt tjuva lite på tävlingsledarens kommandon.
Det började bra med 10 och 8.5 på gruppmomenten. Hon hade legat och vridit lite på sig under platsliggningen. Vi hade startnummer 1, och på väg in på planen fick Lhine gå fot fram till startpunkten. Hon var lite studsig, och det kändes bra. Sen när jag kopplat loss och det var dags att påbörja fria följet, så dog Lhine helt. Visst, hon hängde med, men hon gick långt ut. Vid halterna hamnade hon snett framför mig. Fula 6.5 poäng blev det.
Vid dumrutan har jag börjat få använda väldigt tysta kommandon, annars far Lhine i backen vid sättandet. Idag så hade hon backat nåt steg vid sättandet, och stod som förstenad. På inkallningen låg hon kvar på första kommandot, och hade något tveksamt tempo. Rutan blev en 0:a. Hon sprang åt rätt håll, men förbi rutan och stannade ungefär 30 meter bakom. Hon hamnade i rutan till sist, men sen var inkallningen i trav. Här bestämde jag mig för att vi skulle bryta efter dirigeringsapporteringen, men det momentet gick också åt skogen. Hon stannade före cirkeln och sprang åt fel håll innan jag stoppade henne och dirigerade om. Vi tog metallapporteringen som sista moment, och då blev det minsann en 10:a!
Eftersom att det här var vår första elittävling så vet jag inte varför det blev som det blev. Hon har ju gått bra i de tidigare klasserna. Jag känner mig inte speciellt ledsen över hur det gick idag, men självklart är jag lite besviken. Vi är anmälda till en tävling nästa helg också, och jag tror att vi kommer starta då – just för att se om det blir likadant igen, eller om det bara var en dålig dag. Jag hoppas att det bara var en dålig dag, annars kommer jag förmodligen bryta ihop.
På våra starter i klass I-III har Lhine varit jättehärlig inne på planen, och efter sista momenten har jag känt att jag vill in och köra igen för att det var så himla kul. Inför dom starterna har vi tränat på samma sätt som nu, men ändå känns det som att avsaknaden av träningskamrater kan ha påverkat hur det gick idag. Vi tränar inte själva för att vi vill det, utan vi inte har mycket annat val. (Frågor kring det svarar jag endast på via mail). Jag skulle vilja ha det så som vi har haft det med apporteringsträningen ett tag nu. Att man är några som träffas 1-2 gånger i veckan, och när man tränar så har man en som går nära och kommenderar och att de andra tittar och kritiserar.
Om det är någon som känner likadant som mig, och vill träna i en mindre grupp där man går in lite mer på djupet i träningen och hjälper varandra – skicka ett mail till sandra@tomik.se, så kanske det går att dra ihop något.
