Höst
Arkiv för september 2009
Svar på anonym kommentar
Att Thyra var med på dagens cykeltur har tydligen fått någon, en feg liten stackare, att bli upprörd.
Jag vet mycket väl att en tik ska ta det lite lugnare efter parning, men än har det inte ens gått 3 veckor och jag tänker inte förbjuda Thyra att röra på sig. Ärligt talat, vad blir det kvar av en hund som normalt får röra på sig fritt varje dag om den ska gå kopplad i 9 veckor?!? Är Thyra dräktig, då vill jag att hon är stark och frisk när det är dags för valpning, och den dagen hon börjar dra ner på tempo kommer aktiviteter och motion anpassas efter det. Jag kommer ihåg att hon var med och tränade sittande i grupp med tjockismage när hon väntade Dream-kullen. För att inte bli kall om magen fick hon sitta på en vetbed.
Dagens cykeltur handlade inte om någon tvingande motion. Hundarna sprang mestadels lösa och jag cyklade fram i lugn och ro. När vi kom in på smalare stigar nere vid brukshundklubben fick jag till och med lov att hoppa av cykeln och gå, för annars hade jag kunnat cykla ihjäl mig. Innan vi gav oss ut idag så var jag i valet och kvalet om Thyra skulle få följa med eller inte, och bestämde mig för att det var klart att hon skulle följa med.
Jag anser att jag är lagom aktsam med Thyra. Som jag nämnde i förra inlägget så vill jag inte att hon hälsar på främmande hundar, p.g.a smittrisken, och Lhine får inte leka med henne längre eftersom att hon är väldigt hårdhänt mot sin mamma.
Thyra är ingen såspåse som nöjer sig med att gå koppelpromenader, utan hon vill träna och röra på sig. Varför ska hon då tvingas att ha tråkigt innan vi ens vet att hon är dräktig?
Lämna gärna kommentarer på hur ni tänker kring en parad och ej bekräftat dräktig tik!
Oh no! Thyra springer lös!
Vilodag
Efter en väldigt rolig, men ganska tuff helg, så behöver nog Lhines hjärna en dag eller två för att återhämta sig, så idag har vi varit ute och cyklat en sväng och roligare än så kommer det inte bli. Det var en väldigt trevlig cykeltur, tills vi mötte en något intelligensbefriad hundägare.
Mina hundar hade precis fått frikommando och sprang ute på en gräsmatta när jag ser att det kommer en hund lite längre bort. Jag kallar in mina hundar så att de går bredvid varandra på min vänstra sida. Det är en ganska (väldigt) smal stig jag cyklar på, och när vi närmar oss den andra hunden med sin husse så inser jag att han kommer inte gå åt sidan med sin hund. Det är inte direkt en moutainbike jag har, men jag styr ut i det höga gräset och trampar på samtidigt som jag håller ett öga på den andra hunden – för ni ska ju inte tro att den har blivit uppkopplad, utan den sitter mitt på stigen med husse stående bredvid.
Precis när jag och hundarna har cyklat förbi, så far den andra hunden självklart upp. Hussen brydde sig inte såklart, för mina hundar såg väl jättesnälla och gulliga ut, så jag får vråla i så inte hans hund kommer fram till mina. Fan vad trött jag blir sånt där jävla folk. Usch! Mina hundar såg alldeles förskräckta ut när jag vrålade, för de hade fokus framåt och hade inte lagt märke till att det var en annan hund på väg upp i arslet på dom.
Jag vill aldrig nånsin att främmande hundar springer fram till mina hundar, och nu är jag dessutom lite extra rädd om Thyra. Nu får hon inte träffa och hälsa på såna hundar som hon normalt inte umgås med. Vi håller oss alltså till gänget ute hos mamma samt de som vi träffar i stort sett dagligen ute i parken.
EFIT 27 september
Har precis gått upp och hittar Rhino död bakom sitt morotshus… Han blev bara 9 månader.
Viker torsdagens tvätt.
Häller upp en tallrik med vaniljyoghurt.
Varit och tittat på en hamstertjej, men valde att vänta till onsdag när de får in fler.
På väg ut till mamma och pappa.
Lhine och Thyra har fått nog med frisk luft och vill komma in.
Apporteringsträning. Här kommer Lhine med en trut från söket.
Mammas Igor, SVCH Höstglädjens Sir Bors, kommer med samma trut från samma sök.
Mamma har lånat Thyra och går ett viltspår med henne.
Väntar på att pappa ska komma ut och kika på bilen.
Jag och pappa spelar Snap Shot.
På väg hem till Norrköping.
Sitter framför Hitch och äter potatisgratäng, honungsmarinerat kött och kall sås.
Klappar lite på mina kor innan jag och hundarna ska ut på kvällspromenad.
Natti, natti.
Lhines bruksdebut
Idag har jag och Lhine varit och tävlat appellspår på Mjölby brukshundklubb. På samlingen drog jag startnummer 2, vilket kändes alldeles perfekt. Då skulle vi inte behöva vänta så länge på att få gå vårat spår. Efter samlingen åkte vi åt Boxholmshållet, och fick parkera ute på en vall där alla spår skulle läggas. Det var nog en ganska nyklippt vall, för det var näst intill bar mark. Fast jag var glad att det inte var stubbåker.
Jag var såklart skitnervös inför spåret, men vi kom runt med blygsamma 7.75 poäng (7.5 + 8). Lhine hittade alla pinnar, och när hon fick syn på slutpinnen gjorde hon ett skutt rakt upp i luften och attackerade den som en räv. Vinklarna var vårat stora problem idag. Hon fick leta länge efter båda två, och vid första vinkeln gjorde vi både domarna och de övriga tävlande lite nervösa, men Lhine fixade det till slut! Jag var skitglad att vi kom runt, för det var inget lätt väder att spåra i. Alla spår låg på samma vall, så ni kan ju tänka er hur öppet det var!
Tillbaka på klubben var det dags för budföring. Mottagaren var kanon, och fick Lhine att tycka att han var riktigt lattjo. Det var full fart ut med fin ingång hos mottagaren, och sedan var det full fart tillbaka till mej på första kommandot. 10 poäng av båda domarna! Därefter var det dags för platsliggning, och alla hundar låg kvar även om någon var lite orolig och några andra fick någon god doft i näsan. Lhine låg helt stilla, och även här blev 10 poäng från båda domarna.
Inför lydnaden kände jag mig lite osäker på om vi skulle försöka oss på framförgåendet eller inte. Vi har inte alls lyckats träna det något bra, utan Lhine tycker det momentet är skitjobbigt. Hon får låg svans, stretar i koppel och sicksackar fram. Bestämde mig till slut för att testa iallafall.
Linförigheten kändes väldigt positiv och trevlig. Hon låg lite långt fram först, och väntade nog på kommando för framförgående, men rättade till sig själv lite grann när det inte kom något kommando. Framförgåendet sen då. Det gjorde hon bättre än nånsin. Hon gick inte ut helt på första sträckan och saktade ner efter en bit så jag fick ge dubbelkommando, men båda halterna var kanon och på andra sträckan gick hon ut hela vägen. Duktiga, duktiga hund!
Resterande moment var ju som en barnlek enligt Lhine. Uthoppet fick vi damma av lite igår, och det fixade hon fint och hade bra avstånd för återhoppet. Fy vad nöjd jag kände mig när vi sprang av planen tillsammans. Att vi klarat uppflyttningen visste jag, men sen skulle det bli spännande att se poängen. Trodde vi skulle ligga någonstans på 270 poäng med tanke på spåret, och jag visste ju inte riktigt hur domarna dömt lydnaden.
Gissa vilken överraskning det blev när jag såg att vi fått 292.75 poäng! Det räckte även till vinst!
Linförighet 8.5 – 8.5 Drar sig något före – Pendlar
Framförgående 8.5 – 7.5 Saktar in, dk – Dk, sakta tempo
Platsläggande 10 – 10
Inkallande 10 – 9.5 Något dåligt tempo
Apportering 9.5 – 10 Tempo sista biten in
Hopp över hinder 10 -10
Platsliggning 10 – 10
Summa lydnad: 218.5
Budföring 10-10
Spårning 7.5 – 8 Strul i vinklar – Strul vid båda vinklarna
Summa special: 74.25
Efter den här dagen är det bara att konstatera att Lhine är och sniffar i mammas fotspår. Förra året blev Thyra uppflyttad med 301.5 poäng och hade då 220 + 218 poäng på lydnaden, och Lhine var rysligt nära idag med sina 218 +219 poäng! Ännu en gång har lillgrisen imponerat på mig. Hon imponerade även på ena domaren så pass att han kom fram innan prisutdelningen och berömde oss för vår fina lydnad. Det var himla kul att få höra!
Svårt spår med kraftig viltstörning
Idag har Lhine fått spåra igen, och gett sin matte hjärnspöken. Hon gick nämnligen över slutpinnen, som jag varit finurlig och gömt under en stor tuss med gräs… Hård blåst, spöregn och en hare som skuttat genom spåret blev alltså lite för svårt. Fast nu när hon gått över slutpinnen för första gången, så kanske hon inte gör om det på bra länge?
Det blev iallafall ett appelliknade spår, på en åker med stubb och gräs. Sträckorna blev långt ifrån raka och fina, för jag hade inte direkt något att ta sikte på och hela marken lutade. När jag började traska ut spåret så var det bara halv storm, men ganska snart så började det vräka ner regn också. Nu två timmar senare är det strålande solsken såklart…
Spåret fick ligga en halvtimme innan jag selade på Lhine. Första sträckan gick kalas, och likaså första vinkeln. Andra sträckan hade jag inte riktigt koll på hur den låg, men Lhine hittade andra pinnen och vi kom även fram till markeringen jag ställt ut några meter innan vinkeln. Även andra vinkeln tog Lhine fint, men sen började hon cirkla omkring. Jag stod lugnt kvar och lät henne leta efter spåret.
Helt plötsligt far det upp en hare mitt framför nosen på Lhine. Jag sa ingenting, och Lhine såg mest förvånad ut och undrade vad det var som for iväg. Hon tittade efter haren några sekunder innan hon satte ner nosen i backen igen. Sista sträckan tog ganska lång tid, men det stank väl helt enkelt hare i spåret. Den låg verkligen mitt i spåret där jag gått, och Lhine höll nästan på att trampa på den.
Slutpinnen gick Lhine som sagt över, och jag visste inte själv riktigt var den låg. Jag hade dock satt en markering en bit före slutet, så jag tog tillbaka Lhine dit och så hjälptes vi åt att hitta slutapporten. Att hon gick över den kommer orsaka stor nervositet när det är dags för bruksdebut, men jag är väldigt nöjd att hon ändå redde ut spåret ända fram till slutet trots halv storm, spöregn och en taskig hare.
En duva till frukost
– God morgon. Det ligger en död färsk duva på gården om du vill ha.
– Mums! Den går vi och hämtar till frukost.
– Det var det jag trodde. Hoppas att den smakar bra. Den ligger vid parkeringen närmast våran port.
Klädde snabbt på mig och sprang ner på gården med hundarna. Thyra fick ligga plats medan jag skickade ut Lhine för att leta efter duvan. Hon blev helt överlycklig när hon såg den ligga där på asfalten. När hon lämnat av den till mig kollade jag igenom den så att den såg frisk ut. Lhine hittade ju en duva ute i parken när hon var liten bebis, och den var ju halvt uppäten. Den här såg riktigt fräsch och fin ut, så nu ligger den i frysen. Innan vi gick in igen så gick jag och gömde duvan i en buske så att Lhine fick göra en lång apportering. Tjohej vilken fart det var ut och in!
Detta var det tredje viltet vi plockat in från gården i år. Sist hittade Lhine en varm fönsterflygare nedan för en balkong. Dagens duva var av den lite stelare sorten.
En härlig dag
Planen för dagen var att komma iväg skapligt och lägga ett spår åt Lhine. Klockan ringde 08.00, men jag både snoozade en halvtimme och fastnade en bra stund framför datorn innan vi kom iväg. Dåligt!
Jag trampade ut spåret på en öppen, och för dagen väldigt blåsig, stubbåker. Kändes som att det kanske kunde bli alldeles för svårt. Spåret fick ligga en halvtimme, och under den tiden tränade jag och Lhine lite linförighet och framförgående. Thyra fick komma ut en stund och trixa också innan det var dags för Lhine att få spåra.
Lhine började med att gå ut väldigt snett, men jag lät henne få ta den vägen eftersom att det blåste åt alla möjliga håll och efter 15 meter ungefär var näsan nere i spårkärnan. Hon hittade lätt första pinnen och jobbade på bra under första sträckan. Hon tog vinkeln jättefint, och sen under andra sträckan fick hon slå en hel del över spåret och missade då också pinne nummer två. Vinkel nummer två tog hon lika fint som den första, och hon hittade slutpinnen! Synd på den missade pinnen, men jag var väldigt nöjd med spårandet – speciellt med tanke på blåsten.
Vid 14-tiden hade vi bestämt träff med Carro, Viggo och Lando nere i rastgården. Är inte så förtjust i att vara nere i rastgården, för folk släpper in sina hundar lite hur som helst, och så står det möbler och grejer lite överallt. Livsfarligt anser jag! Fast ska Viggo få vara lös och sträcka på sina långa ben, då behövs det en rastgård. Har aldrig träffat en hund som har samma nos och jaktinstinkt som han…
När Thyra och Viggo tröttnat på att vara i rastgården så åkte vi hem till mig, beställde pizza och tittade på film. Nu när Carro och pojkarna åkt hem är jag lite sugen på att gå ut och träna, men jag får lov att låta bli. Det är snart svart ute, och Lhine ligger ihoprullad till en boll och sover som en stock. Imorgon blir det full rulle med lydnad på morgonen och apportering på eftermiddagen.
Morgonpass på brukshundklubben
Vad skönt att höra att det inte är någon som tycker att det är speciellt konstigt att Thyra inte riktigt är sig själv just nu. Ni som har nämnt det för mig att fått mig att inse att det kanske är dags att börja ta det lite lugnt med henne. Idag har hon fått ta ut en semesterdag.
Efter gårdagen blev jag hemskt sugen på att träna med Lhine, men igår orkade jag inte. Idag däremot så skippade vi frukosten och åkte till brukshundklubben direkt efter att mamma ringt och väckt mig vid 10-tiden. Jag passade på att använda mig av Jörgens markeringar från igår. Skönt att kunna vara lite lat ibland och inte behöva mäta upp allt själv.
Vi körde igenom dumrutan, rutan och dirigeringsapporteringen. Inget var klockrent, utan det blev lite träning av varje moment också. Vid dumrutan tyckte Lhine att det var svårt att sitta, och sen var hon lite sen vid upphämtet från läggandet. I övrigt har hon en himla fin attityd runt dumrutan, och än så länge har jag aldrig känt av att hon börjat tänka själv inför skiftena.
Ut till rutan så gick hon väldigt snett utåt från konen, men insåg själv att hon var på villovägar och hittade in i rutan på egen hand. En massa beröm ute och rutan och sen körde vi två gånger till. Vid dirigeringsapporteringen strulade det till sig vid högerapporten, precis som i fredags när vi var och tränade. Insåg att jag själv behöver bli tydligare vid dirigeringen, och tror att jag hittade ett bra sätt till slut. Vi fick iallafall till några fina högerdirigeringar, och avslutade sedan med en vänsterdirigering. På första försöket drog hon åt höger innan jag ens hunnit börja titta åt vänsterapporten, så då tog jag tillbaka henne och gjorde om. Då blev det rätt!
När vi tränat klart satt vi kvar i gräset och hade det mysigt en stund, och sen medan jag plockade ihop alla våra grejer fick Lhine jaga boll. När vi var tillbaka vid bilen så låg Thyra och sov som en stock, och där fick hon ligga kvar. Nöjd med min och Lhines insats så åkte vi hemåt.
Lydnadstävling i slow motion
Idag har jag och Thyra gjort vår första tävling på hemmaklubben, Norrköpings brukshundklubb. Även om vi har tillräckliga SM-poäng så hade jag ju ändå hoppats på att höja vårat lägsta poäng. Kan ju redan nu avslöja att det gick helt åt skogen.
På gruppmomenten blev det full pott, och Thyra hade till och med huvudet i backen under hela platsliggningen. I fria följet började det med att Thyra stod i första halten. Hon släpade i språnget, satte sig segt och var inte ett dugg road. Dumrutan kändes bättre, och alla skiften kändes bra! Fick dock avdrag för att Thyra trängde i hörnen. Tränger gör hon ju inte riktigt, utan hon är inte uppmärksam på när jag börjar svänga och dessutom trög i baken.
Inkallningen var hemskt seg, och hon travade till och med en bit på sista sträckan. Rutan var också seg, och jag funderade starkt på att bryta. Dagens lilla plus med rutan var att hon inte stannade utanför rutan, utan hon gick in och passerade till och med mitten. Fortsatte sen med hennes älskade dirigeringsapportering, men den var inte alls lika vass som den brukar. Hon bröt av till trav den sista biten där med. Här hade jag tänkt bryta, men sen tänkte jag att vi inte kan bryta varenda (jävla) gång hon är lite seg, så vi körde på. Metallapporteringen var väl okej, men hon greppade så försiktigt.
Vittringsapporteringen hade bra tempo ut, men även här greppade hon så försiktigt att till och med tävlingsledaren frågade hur hon lyckades hålla den kvar i munnen. Dagens fjärr blev 2 x stå, sitt, ligg. Thyra gjorde jättefina bakåtsitt, men tvekade på ena läggandet så jag fick ta till ett dubbelkommando. Det har jag nog aldrig behövt göra förut!
Dagens tävling var alltså ingen höjdare. Poängen varierade mellan 6-9.5 poäng (förutom 10:orna på gruppmomenten). Mamma ringde lagom till att vi gått och satt oss vid sidan av planen, och hon tyckte att Thyra hade all rätt att vara seg med tanke på alla hormoner som spökar nu när hon är nyparad. Vi var ju ute i Hälla igår, och redan då hade mamma tyckt att Thyra inte var sig själv riktigt. Att det gick som det gick idag får jag kanske ta som ett bra tecken då. Det har förresten redan hunnit gå 1 vecka sedan sista parningen!
Jag trodde inte att vi skulle få ett 1:a pris, men vi fick 269.5 poäng – och vann!
Jag brukar inte bry mig så mycket om vilken placering vi får på vanliga tävlingarna, utan det är ju poängen vi vill ha. Idag var det dock väldigt roligt att få vinna. Det gjorde att jag inte kände mig lika besviken över vår sega uppvisning utan kunde ta det hela mycket lättare. Något som jag vet att jag ska vara nöjd över, och faktiskt är väldigt nöjd över idag, är ju att vi lyckades få ett 1:a pris med ganska god marginal trots att det (i mina ögon) gick riktigt dåligt idag.
På vägen hem stannade vi till på Djurmagazinet och köpte några tuggben. Lhine ligger och njuter av sitt ute på balkongen, medan Thyra lagt sitt ben åt sidan och somnat på soffan istället.
-
BESÖKARE
Idag:
Totalt:
